ja livet det är mycket och mäktigt kan man ju säga.

men här så var jag hemma från jobbet och låg och sov för var trött efter att jag jobbade sent på vällen, och då ringder det på dörren och när jag öppnar så står min syster där ute och vill inte gå till skolan eller tillbaka till familjen, och bara grät och var så uppjagad, så hon fick komma in och sen var ju jag tvungen att lösa saker och ting, typ börja ringa min mamma och prata med henne för jag hade ju fortfarande konatakt med henne, och då blev det så att hon och hennes gubbe kom ut och så körde dom hem systern och där så pratade dom med den så kallade kärringen och hon fick ju då höra både det ena och det andra av han, och det var ju inte lite så att säga.

och så packade dom i hop systerns saker och så fick hon då bo hos mig och det var ju inget som jag hade vä'ntat mig och inte riktigt vija heller, men det blev så och då fick jag ta hand om henne och fixa med mat och tvätt och allt djävla skit, så less jag var för hon gjorde ju ingenting trodde ju allt bara fixade sig självt liksom, så det var ju bara att stå ut och jag fortsatte leva mitt liv som jag gjorde tänkte inte alls ändra på det, men sen så blev det att hon fick bosätta sig hos en familj för hon var omyndig förklarad tyvärr, fast hon var 18 så ansågs hon inte myndig, och hon ville ju inte detta men var tvungen och då var det åt ett helt annat håll från den andra familjen och så blev det en bra bit ut i skogen, jag åkte och hälsade på henne någon gång och hon vile ju bara därifrån men hon fick inte detäven om hon inte trivdes eller något.

ja dt var inte lätt med något alls vad jag än gjorde så var allt fel och jag kände mig bara mer värdelös och hade så djävla mycket i hela sjäen som var så trasigt och mörkt, allt bara fanns som värdens vägg framför mig , vad jag än gjorde så kom bilder om hur det varit och jag såg allt, och när jag mötte dessa djävla människor så bara vände det i magen som djävla karusell och visste inte vart jag skulle gå eller vända mig, men dom kände ju inte i gen mig visserligen men det kändes obehagligt att möta dom på stan, det blev jobbigt ändå även om det inte skulle behöva göra det, men jag kunde inte få bort den kännslan tyvärr, mådde skit varenda gång var ju hur jobbigt som helst.

men det var skönt att ag hade mitt jobb och min kompis som jag gjorde allt med och var i uppsala och grejade och hade oss, hur djävla kul som helst ju, man gjorde allt som man inte gjort typ .

nää slut för denna gång

kramar / mia