godmorgon och simon han är hemma i dag och då blev det leka med elias och bygga med tåg bana som elias tyckte var jätte kul och sen få köra med tåget och bilarna som finns med där.

och dom andra 2 är i skolan då, tråkigt att simon vill men han kan inte göra det för han mår inge bra av att åkia dit med den där killen från 5 an . hummm

så jag vet inte alls vad jag ska göra nu för orkar bara inte ta mer skit och hålla på och kämpa och kämpa , jag fattar inte hur dom tänker i den där djävla skolan och huvudtaget på dom här skolorno , dom kan ju för fan ingen ting och vad är det för djävla rektorer som jobbar på skolorna , jo en djäva mesar så klart.

jag ringde sköterskan för att berätta att simon är hemma och talade om vad som hänt, och hon skulle prata med rektorn och så ringa mig i gen , och när hon ringde så sa hon att rektorn skulle ringa mig någon gång och det blev nog inte före 17, eftersom hon har såå mycke möten tyvärr.

jag stod och lagade mat och min syster skrev på chatten hela tiden coh frågade om allt och hur det var, och jag väntade på rektorns samtal, och hon hade inte ringt och ändå så var ju klockan redan 17,30 liksom.

och jag blev ju mer och mer irriterad och hade ju inte tid att vänta på det heller, men det var ju bara vänta, sen ringde hon och då var klockan 18,00 och jag var absolut inte glad , eftersom jag höll på med maten .

men hon prata , eller hur .

det var ju jag som fick prata fast jag viste inte vad jag skulle prata om eller säga så det blev som det blev jag sa vad jag tyckte om allt och hur det var , hon ville ha ett möteväldigt snabbt och då blev det bestämt den 8 mars kl 10,00 och jag skulle ta upp vissa punkter med simon som vi skulle ta upp där och det var dt var, men jag orkade inte bry mig .

sen så la jag på och så blev det fortsätta med maten coh så bröt jag i hop och bara kände mig så djävla maktlös och ingen ork alls för något och bara kände att jag rasade och rasade längre ner och bara grät.

men var ju tvungen att tra upp mig i kragen coh ta hand om mina barn som man måste hur man än mår.

men u så blir det invänta fångarna på fortet och mysa i soffan med barnen som jag älskar så mycket, tur jag har dom som ger mig all lycka och kärlek.  

ha det så bra.

kramar / mia