Ja jag förstår inte hur jag kan ha orkat stå ut med honom så länge som jag gjort men det har kommit til bristnings gränsen, men nu är jag i lägenheten i östhammar på kvinno sjouren och vet inte riktigt vad jag ska göra tur man har virkningen med sig som jag i alla fall kan hålla på med och tv fanns det där också så barnen kunde kolla på det i alla fall.

sen så fick jag hjälp med en advokat som dom hade hjälp av genom kvinnosjouren och jag träffade honom och han verkade bra och då berättade jag om det som saken gällde att jag ville ha skillsmässa och behövde hjälp med det, men gu och fan va det var jobbigt att sitta där och veta att snart skulle han där hemma få veta och hur skulle han bli och vad skulle han göra, det var så hemskt och jobbigt bara det.

men jag gjorde det i alla fall och jag pratade mycket med min vännina som fanns där bakom mig och stöttade mig hela tiden, och jag kände något frukatans värd ånger och mådde så fruktans värt dåligt över det jag gjorde och jag ville bara hem.

efter ett tag så åkte jag hem för jag klarade inte av att vara kvar men då bodde jag hos min vännina och barnen dom sov hos honom för det fick inte plats men dom var hos mig hela dagarna då, och det var jätte jobbigt men jag hade jätte kul hos henne och allt.

han kom en gång och ringde på och då hotade han mig med att han skulle skaffa en lägen het och skjuta sig själv och då var barnen också där och hörde, så hon blev så förbannad så hon bara tog honom och slängde ut honom från hennes tomt.

och dt fanns ett gäng ungdommar som verkligen vills spöa honom för hur han behandlade mig och barnen, dom var dit en gång och ringde på men tyvärr så var barnen där så då gick dom..

så han var inte alls populär där bland grannar eller ungdommar med hur han var och bettede sig.

sen flyttade jag hem för att kunna göra det jag ville och gå som jag ville, och det var jätte jobbigt men jag gjorde.

jag började på en data kurs som jag gick på varje dag men jag åt inget alls på dagarna bara tog en korv med bröd och en cola det var det enda som jag åt på dagarna kunde inte äta mer, gick hur mycket som helst.

sen blev det att jag började små dricka hemma när han inte var hemma för det blev bara värre och värre, stängde jag in mig i mitt rum för att få vara i fred så stod han där och slog och hotade med att slå in dörren om jag inte öppnade.

det blev bara värre och värre, gick jag någonstans så höll han koll på mig och kom efter om en stund för att vara där han med och kolla mig och bara pratade och tog över, så jag fanns inte alls jag satt där med min lilla doter som jag ammade och hon gjorde inget annat och det spelade ingen roll om hon skrek och han fanns där, han tog inte henne i alla fall.

det var jag som fick sitta där med henne.