Vet ni hur det är att hela tiden verkligen ställa upp på någon hela livet, ex: som jag gjorde för min syster , om man säger så att har bott med varandra hela livet.

Ska berätta om hur jag menar,  har tyvärr inte haft min mamma hos oss sen jag var 3 år, utan bodde med våran pappa och var mycket hos våran farmor, medan pappa jobbade hela tiden,sen hittade en  genom en kontakt annons i en tidining och hon flyttade in hos oss.

Men tyvärr så var det en fruktan värd kvinna som tydligen inte tyckte om barn eller vad det nu var för fel på henne om man säger så, hon lät oss vara inlåsta på rummet under natten och och inte kunde gå på toalleten och ingen öppnade när man ropde och bankade på dörren, och fick inte tillräckligt med mat och fick inte vara någon annan stans än på rummet då man var inne, annars så var man ute hela dagarna, gick på ett fritids som jag trivdes med och tyckte det var jätte kul där, men tyvärr så fick man inte tillräckligt med kläder när det var kallt, den här tiden var jag typ bara 5-6 år.  

Tyvärr så  blev det värre för vi flyttade ut på landet där farmor bodde och då blev det värre för hon lät oss alldrig komma in och inte gå till farmor heller, det var förbjudetoch sen så skaffade dom barn tillsammans , och på sommaren så skickade dom i väg oss till sommar familj och det blev alldrig till samma, men tyvärr så ville man ha kärlek tog över föräldern från dess egna barn för man ville ha det man inte fick hemma, jag hamnade hos en familj på landet där dom hade djur och då var man på logen och hoppade i höt, men då kunde jag knappt andas, så jag hade atsma,så dom var tvungna att ducsha mig i kall vatten och då blev det bättre.  

När vi gick i skolan så åt vi dubbla portsioner mat, mer än dom andra barnen för vi var jätte hungriga, och när vi fick gröt på morgonen och det gick inte att svälja utan det växte i munnen och man fick kväljningar och man fick upp det i tallriken, men det var bara att äta, så jag hatar och kan inte äta havre gryns gröt, bara ryser när jag tänker på det..

Och dom skaffade hästar och medan dom skulle hämta dom så blev inlåsta på rummet och helt själva i huset, för vi fick ju inte vara hos farmor, för där fick man ju kakor och bullar som hon inte accepterade att man åt, och jag fick ögon inflamation som dom inte gjorde något åt, och hos fröken satt jag mycket i knätt för jag ville bara få en trygghet och kärlek, och även då fick vi inte tillräckligt med varma kläder på vintern, och hemma fick vi vara ute även hur mycket vi frös och var blöta, vi fick inte byta vantar och inte komma in, och när vi väl fick det så satte vi oss vid elementet för att värma händer och fötter som gjorde så ont av kylan och vi grät, sen fick dom en dotter men vi fick inte vara nära henne huvudtaget, bara på vårat rum och bygga pussel.  

Sen så krävde hon att pappa skulle adoptera bort oss, men han ville inte det, men efter ett tag så kom det en anmälan på hur vi blev behandlade och det blev så att pappa själv körde oss till barn psyk, men jag grät jätte mycket när han skulle åka men dom höll fast mig, vi hamnade där för att vi måde psykiskt dåligt och var under närda.

M en vi började småt leva som barn och lekte med dom andra barnen och hade jätte kul med personalen, och vi åkte ut och gjorde jätte mycket aktiviteter, och hade en skola där som vi fick gå i för att ändå göra lite arbete och komma lite i kapp, under den här tiden var jag runt 8-9 år.

Sen stängdes det under sommaren och då var vi hos ett par som var jätte snälla och vi trivdes jätte bra med dom åkte båt till deras sommar ställe där det fanns bad och allt.   

Sen kom vi tillbaks till psuk och då vidare till ett barn hem och började en riktig skola och fick kompisar och hade kul, även om jag hade svårt i

Fortsättter en annan dag.. ha det gött..

      Oj alltså nu får det räcka med den här kylan som är, kommer ju inte försvinna känns det som,

gu vad jag längtar efter sommar och värmen, tänk när våren brukar komma den här tiden.

När tussilagon börjar växa i dikes kanterna efter vägarna så vackert, och sen att se krokusarna komma fram och sen blåsippan synas i skogs dungarna.  

och sen när träd och buskarna får knoppar som visar att nu kommer äntligen sommaren med värmen, så härligt så,

och bara slippa dessa kläder som är nu och bylta på barnen alla dessa overåler och vantar och allt, bara slänga på dom enkelt och sen är man på väg dit man ska, så mycket fortare går det också..

Fast nu så är vi i februari och det är snö och kallt, och det skulle ha vart då förra året från oktober typ, men men vädret rår man ju inte på som sagt.

men jag hoppas att det kommer släppa med den här kylan snart i alla fall.

Själv så har man städat och haft sig i dag och sen suttit och svarat på mail, och kollat in läget på fb som jag är så sällan nu för tiden.

ja snart så är det mat lagning till middagen och det blir kött, potatis , bea sås och grönsaker, sen kolla på bolo bompa med barnen och the voice på 4 an.

ha en bra kväll.