Tänk att man inte ens vill vara hemma utan bara vill hålla sig undan hela tiden på ett eller anant sätt, för att man vara rädd och osäker och hade jätte ont i magen när man skulle hem.

Och det var varje dag när man åkte hem från skolan för man viste ju alldrig hur det var när man kom, och man kände stämningen varje dag och den var hur jobbigt som helst, så man höll sig på rummet och gjorde annat, som jag skrev och tecknade mycket för att ha något att göra.

Sen så hade dom en hund som jag gick ut med varje morgon och sen på dagarna så gick man hur långa promenader som helst, och man var bort i skogen mycket, och var och badade och padlade kanot som dom hade och hade jätte kul.

Sen så var vi ju tvungna att leta efter henne och även be om grananr och alla runt omkring för att hjälpa till, och gå i skogen och leta och ropa, men hon fanns ingen stanns, sen så kollade dom i husvagnen som dom hade och där låg hon helt borta och hade tagit hur mycket tabletter som helst och det var akut och ringde ambulansen som kom och hämtade henne för mag pumning.

Och då var man ju i en väldigt kännslig ålder, och jag tog på mig hela skulden, kände bara att det var mitt fel och allt, mådde skit dåligt över detta men sa inget till någon utan höll allt inom mig och visade ingen utan var som jag var.

Hon hamnade på en avstängd avdelning på sjukhuset i stockholm och jag åkte och hälsade på henne och hade blommor med mig, men gu va dåligt jag mådde och bara skakade i hela kroppen och magen bara snurrade och osäkerheten den kom över mig..

Men gu va jag gjorde mycket som jag inte fick, jag frågade gubben om jag fick åka med en kompis till stockholm, och sen, sen så var jag i uppsala och hade kul, jag och en kompis skulle till stockholm men åkte helt åt ett annat håll för att hon skulle träffa en kille och jag följde med, vi hade så djävla kul.

Jag åkte mycket till stockholm och bara gick omkring och när jag åkte till kärringen så, åkte jag till en kompis och sov över.

där, som jag alldrig hade fått om kärringen var hemma.

Allt detta hade jag inte fått gjort ananrs, och sen en dag så sa jag att jag skulle åka och hälsa på en kompis i Uppsala som jag inte hade träffat på flera år, men åkte till min pappa i stället för att ställa han mot väggen, för jag ville ha svar på mina frågor.

Men tror ni jag fick det, nej han bara stod där som en dumm åsan och sa inget och brydde sig inte ett dugg, så djävla hand fallen elelr vad man nu ska kalla det.

man pratde ju med en vägg, där hade man ju fått bättre svar sägs det, och sen den där satmaran som skulle kalla sig styvmor hon fick verkligen heta vad som helst och dom hade någon djävla kanin som sprang omkring och jag ville bar slå i hjäl denna djävla kanin.

jag blev helt hysterisk och bara grät och var helt förstörd och viste inte vart jag skulle ta vägen.

Gick till min farmor och bara grät och grät, kunde inte sluta för var så knäckt av att han vara nortsalerade mig helt och hållet, bettede sig som jag var bara någon som kom och inte visade att det var hans dotter som kom.

Men det var ett problem som fanns och det var ju att kärringen där hemma had ju kommit hem och farmor ringde ju dit och pratde och körde mig till bussen och jag viste precis vad som väntade mig när jag kom hem.

Men allt som jag gjorde det stärkte mig mer och mer och jag vågade göra detta fast jag viste precis hur det skule bli, men jag hade många mord tankar och det bar jag på hela livet, att jag inte hade något i denna värd att göra var inte välkommen eller något, ingen ville ha en, var bara till besvär och fick ingen kärlek och berömm.

Berömm det var som att då var man självisk så det var något som man inte skulle ha, och berömde någon mig så kunde jga inte ta emot det utan bara sa att det är bara så man gör eller att jag bara gör det för jag tycker om att göra det.

Mer kommer sen...  

Huaa va jobbigt det var att vakan på morgonen, först vid 05 tiden av att Tim skrek och satt upp, men sa till honom att lägga sig ner, men jag sa att klockan var bara 04, men så är det när man inte ser utan mina extra ögon som jag alldrig tar på mig på natten för att gå till barnen om dom vaknar.

och sen var det i säng för att sova, men han inte sova så länge inte för då kom Hampus och ville att jag skulle komma och då var det att katterna var inne i köket för att passa på mössen om det skulle komma någon för dom har ju legat vid kylen och kollat under och vaktat som bara den, hela dagarna.

och då fick dom gå in på toaletten för att få äta i lugn och ro, och då var ju klockan 06,30 och gu va jag var trött och ville liga ett tag till, för att gå upp och fixa frukost vid 06,50 och se till att dom klär på sig, och dom var klara med det.

Annars så brukar det ta väldigt lång tid och man får ju tjata i hjäl sig när det gäller på klädningen, för det är ju tv,n som gäller hela tiden.

Och sen var det frukosten och den gick ju hur fort som helst och skriva kontakt böckerna hann jag med också, så sen var det väcka gubben för att köra in  dom till skolan.

Och själv så gick jag och la mig i gen för att bara få ligga och vila och då slummrar man till lite, och Simon han sitter

eller rättare sagt ligger med kudde och täcke i soffan och myser med tv, och bara ligger där och ha rde tskönt och kan sova lite också.

Han tycker det är så skönt och kommer in till mig och pratar och frågar om det är något han vill ha, elelr vil ha hjälp med.

Sen går jag upp vid 10,00 tiden och gör mig i ordning och slänger in tvätt eller rättare sagt alla dessa jul gadiner som är hur mycket som helst av och det blir ju inte bara en maskin av det.

Så i dag blev det bara tvätt och åter tvätt och vika och hänga, trodde det alldrig skulle ta slut, och sen skriva brev gjorde jag också och det var några stycken, och sen inte må så där jätte bra heller, det va ringe märkvärdigt egentligen, ni vet ju egentligen alla där ute när det handlar om ekonomi då går man ner sig och bara vill gå och gömma sig och inte var amed längre för det tar så mycket energi och kraft att ha det runt omkring sig hela tiden...

men men det går nog som sagt och blir bättre för hoppnings vis, men det kan man alldrig veta tyvärr,

innan middagen så satt jag och spelade fler myror är fyra elefanter med siffror och djur med tim och simon, men sen blev det bara Simon och jag som fortsatte, och sen så spelade dom tv spel och jag gjorde middag och sen höll jag kaminen varm som jag gjort hela dagen, och jag och hampus satt och tittade på bolibompa och jag virkade sammtidigt som hampus var väldigt intresserad av och frågade hela tiden var jag avr någon stans och hjälpte till med att rulla ut mer garn.

Sen var det natta in dom och jag läste och sen satte jag på saga som dom alltid lyssnar på efteråt..

Ja sen satte jag mig här vid datorn och kollade runt och även skrev här..

Ha det så gott nu och sov så gott..   

Ja ni det är verkligen tur att man har haft sin farmor så länge, men här fick vi i alla fall behålla presenterna, det fick vi inte göra när vi bodde hos sat kärringen och pappa, för jag fick födelsedags present då, men var tvungen att lämna till baks det, och det var verkligen inte kul alls.

Men jag blev ju äldre och dom där förbannade sociala kom ju vart annat halvår och pratde med foster kärringen innan vi kom hem från skolan och när vi kom hem så ville hon ju prata med oss också, och då själv.

Och jag tyckte det var hur jobbigt som helst med tanke på att hon frågade ju hur man trivdes och allt sånnt, men jag satt och gjorde annat och med hörlurar i öronen från frisaylen som jag hade och lyssnade hellre på den, och svarade knappt henne, för jag vågade i alla fall inte säga något för jag viste ju att det skulle foster kärringen få reda på, man är ju inte dum och inte fattar det, så både min syster sa att det va rhur bra som helst för det hade vi inbillat oss så länge för att orka, och vi viste ju vad som skulle hända om man sa något.

Så sen så åkte hon och då var det som vanligt i gen, men även om jag hade drömmar, så fanns det också en undran över min mamma och funderade hur gammal hon var och hur hon såg ut och om hon huvud taget levde, det fanns ju så många frågor som jag inte viste eller kunde få svar på.

Det ända som jag fick höra var att hon var en hora, mm.

Men sen när jag var 15 då frågade jag efter henne och då blev det att dom hade fått adress till henne för kärringen körde oss dit och var med hela tiden, vi kunde inte prata eller något, hon berättade att allt var så bra och hur vi var och duktiga,mm.

Ville bara smöra in sig som vanligt som hon alltid gör när man är med henne och har folk om kring sig, det är så falkt så det är så äckligt att se.

Men när jag började hörgstadiet så blev det att jag var en person där, en hemma och en på dessa djävla mötten med jehovas som jag skämdes så mycket för eftersom man skulle knacka dörr och även prata med lärarna i skolan, det var så hemskt.

och under hela tiden så hade jag sporter som jag och min syster var med i och det var friskis och svettis, skid åkning, springning, mm.

Och deet va rockså det som gjorde att man orkade med, och vi cyklade dit varje gång och det blev 8 km, tur och retur, för hon körde inte, men det var så skönt.

Och sen stannade vi kvar varje fredag och simmade varje fredag, så vi gjorde hur mycket som helst för att verkligen slippa vara hemma.

Fortsätter en annan dag...  

Ja ni det är verkligen tur att man har haft sin farmor så länge, men här fick vi i alla fall behålla presenterna, det fick vi inte göra när vi bodde hos sat kärringen och pappa, för jag fick födelsedags present då, men var tvungen att lämna till baks det, och det var verkligen inte kul alls.

Men jag blev ju äldre och dom där förbannade sociala kom ju vart annat halvår och pratde med foster kärringen innan vi kom hem från skolan och när vi kom hem så ville hon ju prata med oss också, och då själv.

Och jag tyckte det var hur jobbigt som helst med tanke på att hon frågade ju hur man trivdes och allt sånnt, men jag satt och gjorde annat och med hörlurar i öronen från frisaylen som jag hade och lyssnade hellre på den, och svarade knappt henne, för jag vågade i alla fall inte säga något för jag viste ju att det skulle foster kärringen få reda på, man är ju inte dum och inte fattar det, så både min syster sa att det va rhur bra som helst för det hade vi inbillat oss så länge för att orka, och vi viste ju vad som skulle hända om man sa något.

Så sen så åkte hon och då var det som vanligt i gen, men även om jag hade drömmar, så fanns det också en undran över min mamma och funderade hur gammal hon var och hur hon såg ut och om hon huvud taget levde, det fanns ju så många frågor som jag inte viste eller kunde få svar på.

Det ända som jag fick höra var att hon var en hora, mm.

Men sen när jag var 15 då frågade jag efter henne och då blev det att dom hade fått adress till henne för kärringen körde oss dit och var med hela tiden, vi kunde inte prata eller något, hon berättade att allt var så bra och hur vi var och duktiga,mm.

Ville bara smöra in sig som vanligt som hon alltid gör när man är med henne och har folk om kring sig, det är så falkt så det är så äckligt att se.

Men när jag började hörgstadiet så blev det att jag var en person där, en hemma och en på dessa djävla mötten med jehovas som jag skämdes så mycket för eftersom man skulle knacka dörr och även prata med lärarna i skolan, det var så hemskt.

och under hela tiden så hade jag sporter som jag och min syster var med i och det var friskis och svettis, skid åkning, springning, mm.

Och deet va rockså det som gjorde att man orkade med, och vi cyklade dit varje gång och det blev 8 km, tur och retur, för hon körde inte, men det var så skönt.

Och sen stannade vi kvar varje fredag och simmade varje fredag, så vi gjorde hur mycket som helst för att verkligen slippa vara hemma.

Fortsätter en annan dag...  

Ja så jag fyllde 11 år på barn hememt och då kom min pappa dit och gav mig ett par djens, och det var sånna där väldigt ljusa som jag ville ha, men vi had eju inte tillräckligt med kläder så personalen var och handlade med oss, jo sen åt jag medicin för att få mig lugn och trött och det var någon konstig medicin, men det var full fart på oss med dom andra barnen.

och dit kom ju då andra vuxna för att se sig om kring och välja barn som dom ville ha och `` hjälpa`` som det sägs att familjer ska göra, se till att barnen får den trygghet och kärlek som dom inte fått av sina föräldrar och allt, och den familjen som valde någon av oss, men jag vägrade jag ville att vi skulle vara på samma ställe så att vi höll i hop.    

Så deet blev så och vi åkte med för att se hur det var och om vi skulle trivas och så, och de tär ju faktiskt svårt att säga bara så där, men sen blev det att vi flyttade dit till slut i alla fall.

Men som sagt så är det ju så och det är det tyvärr med alla att det är alltid bra i början men till slut så visar dom ju sitt rätta jag och då blev det inte så som det ska vara tyvärr, det var verkligen ingen kärlek som man fick.

och dom hade två egna grabbar och ett fosterbarn till som var 18 år tror jag, men dom var inte helelr snälla tyvärr, fick bli kallade för allt och och blev mer eller mindre små pigor som skulle hjälpa till med allt, och fick inte göra mycket anant som vara med kompisar och började få smällar och dragana i håret, men mig så rådde hon inte på för jag gjorde ju lika dant med henne så klart.

Men deras grabbar fick göra precis som dom ville och gå hur som helst och ta hem kompisar och allt, vi skulle hjälpa till att rensa rabatter och städa och skaka mattor, hon gnällde alltid på att det såg födjävligt ut och var så dammigt så min syster och jag fick göra det och allt annat som man inte skulle göra anser jag då.

Och hon låg alltid och sov och klagade över att hon hade migrän nästan varje dag och då blev det mer och mer ansvar som man fick göra, men man fick inte göra så mycket annat som ringa i telefon och ringde någon kompis så fick man alltid stå i köket för att dom skulle lyssna på vad man sa, och man bad alltid en kompis fråga om man fick göra elelr komma till dom för man vågade inte komma själv hem och fråga.

Stämmningen var så ohåll bar så man vågade inte göra något och det var sånna falska kramar och förlåt och allt så man mådde skit dåligt.  

Jag skulle upp på vinden och leta efter ett par gummi stövlar men blev inlåst där ett tag, och sen så var allt fel på hur man bettede sig, skrattade man så var det fel och gnällde på att man tog mer pannakakor typ, så det spelade ingen roll hur man var, om man pratade med någon om hur man ahde det så fick hon reda på det och då fick man verkligen ta mycket skit, och hade man matte läxa och inte kunde ett tal så blev man verkligen dum i huvudet.  

Så till slut så blev det att man satt själv och gjorde läxorna, men sen spelade det ingen roll hur det gick, för jag frågar inte dom något mer vågade inte det, och sen pratade jag inte med det som jag hade runt mig och hur hemska drömma rjag hade om min far och vad jag ville göra me dhonom för jag ville inte ens träffa honom hatade honom något så otroligt mycket och jag grät varje dag när jag låg i sängen men inte så att dom hörde det.    

Så jag bar på allt som jag kände, var ute mycke ti skogen för att slippa vara hemma och då blev det ofta att man fick ur sig allt fast det var ju ingen som lyssnade, men det känndes bra för stunden i alla fall och jag och min syster höll i hop och gjorde saker jämt till sammans, gick och badade och plockade bär och svamp till hennne och hade kaniner alla 3 men hon skötte ju inte sin utan det fick vi göra så klart, sen så blev hon dagmamma men inte sköte hon om dom det var ju jag och syrran som gjorde saker med dom och var med och matade dom och allt.

ja sen blev dom ju jehovas vittnen och fick inte någon jul eller födelse dag, det va ri alla falla våran farmor som alltid hörde av sig och kom och hälsade på med en av fastrarna och det kändes skönt och farmor skickade alltid brev och presenter till oss , och det kändes så skönt att hon i alla fall fans där.  

Det var för denna gång...  

 ja då var den här dagen kommit till sin rätt och på slutet.

Gu va trött jag avr på morgonen inge kul alls och speciellt när man ha rså mycket att göra som man vill bli klar med också, men gick upp vid 09 tiden och då in i duschen och leta fram kläder som jag skulle ha, och tänk va det ska vara så svårt att abra ta något.

men lättare sagt än gjort när man inte har så där mycket av den varan, för det är ju barnen som går först när det gäller kläder och sånt, men ska väl kolla här till våren och sommaren tänkte jag så jag kan ha n¨ågot nytt för en gång skull.

Men som sagt så hittade jag något i slut änden och sen slängde jag in en maskin, och sen så var det att göra i ordning vatten till att tvätta fönstrena på övervåningen, och ungarna hjälpte till att göra det och då plocka ner gardinern också och det var ju inte lite heller, man kan tycka att 4 fönster inte är mycket men det är ju det när man har längder och kappor i samma fönster.

men sen var det bara att gå ner och stryka allt det som skulle sättas upp, och det var ett göra bara det, men det blev ju klart till slut förutom att jag syde band rill Tim och Hampus rum då, och sen var det lunch som jag hade glömt tagit fram men kom i håg det lite tidigare så att det fick ligga i vatten och tina.

ja fixa duk till bordet, men då var juu bordet för långt och det var ju bara att plocka ur in läggnings skivan och sen lägga på duken och den passade ju bra men det va rju på gränsen som sagt.

Elda i kaminen för de tbörjade ju bli så kyligt inne och inte konstigt när det blåste så fruktans värt, så de tkändes ju som 16 minus, men  det var ju bara 9 minus ute, men de tkändes inte så till och med gubben ville inte vara ute.

ja sen vet jag inte vad jag gjorde för det var ju så mycket hela tiden, men städade upp och barnen städade på över våningen och fick göra skur vatten till dom och sen vet jag inte vart tiden hade tagit i vägen men det va rju dags att göra middagen ju, och barnen dom satt och spelade tv- spel under tiden.

ja sen gick kvällen sin lilla gå ng me dboli bompa och jag virkade och sen natta in och själv så satte jag mig här framför tv,n..

Men ha det så gott nu...